Sorg

Sorg är en naturlig reaktion på en förlust, och en normal del av livet som de flesta är med om någon gång. Man kan säga att sorg är kärlekens baksida; det är naturligt att man känner sorg och saknad när man förlorar någon man älskar, vare sig det är genom dödsfall eller separation.

Själva sorgen, ledsenheten och saknaden är inget sjukligt som behöver behandlas, men det är viktigt att man ger sorgen utrymme och att man tar hand om sig lite extra. Man kan behöva sänka kraven på sig själv en period. Det är också viktigt att man söker stöd i andra relationer än den man har förlorat för att motverka isolering och nedstämdhet. Ritualer, som begravning, är viktiga för att göra förlusten verklig och begriplig. Sorg kan väcka existentiella funderingar kring liv och död och livets mening, som man behöver få prata om. Pratandet om vad som har hänt och om den man har förlorat hjälper oss att bearbeta förlusten.

Förluster kan också väcka fler känslor än sorg, exempelvis ilska, skuld, känslor av ensamhet och övergivenhet, oro, trötthet, sömnproblem, och tankar på döden är vanligt. Vilka uttryck sorgen tar sig beror på vilken sorts relation man haft till den man förlorat, men också på hur man mår i övrigt och hur förlusten har gått till. Om man haft en komplicerad relation till den man sörjer är det vanligt att man även sörjer det man önskar att relationen innehållit; man sörjer det man aldrig haft.

Vissa förluster kan vara mer traumatiska och ge liknande symtom som vid posttraumatiskt stressyndrom, exempelvis plötsliga och oväntade dödsfall, självmord, eller förluster hos en person som redan är skör eller mår dåligt. Man upplever förlusten som så smärtsam att man undviker att tänka på den. Det kan vara skrämmande att känna starka känslor, vilket kan göra att man försöker undertrycka känslorna och låtsas som att allt är som vanligt. Man kan börja undvika vissa platser och situationer som påminner om förlusten eller den man har förlorat. Sorgen kan då bli ”inkapslad” och obearbetad, och ta sig uttryck i ångest, depression och andra symtom.

Om sorgen inte går över eller känns mer hanterbar efter ett tag, utan övergår i depression eller andra symtom, kan man behöva psykoterapi. För att bearbeta sorgen behöver man ge tankarna och känslorna plats och tid. Inga känslor är ”fel” eller ”dåliga”. Psykoterapi kan hjälpa dig att få kontakt med och uttrycka dina känslor och tankar kring förlusten, och kring relationen du hade med personen du förlorat. Du kan få hjälp att formulera och kommunicera det du hade behövt få sagt till personen du har förlorat, och vad du önskar att personen skulle ha sagt till dig. Du får hjälp att skapa en begriplig historia kring vad som har hänt, i relation med din terapeut. Detta innebär att du exponeras för tankar, känslor och minnen som du tidigare har undvikit, och de blir då mindre laddade.

När du stannar upp, fokuserar på och uttrycker känslorna lägger de sig så småningom av sig själv och sorgen blir till en lugnare saknad. När man når acceptans av det som blev och det som inte blev, och ger upp hoppet om att det skulle ha blivit annorlunda, blir man mindre upptagen av tankarna på personen man förlorat. Man börjar orientera sig mot den nya tillvaron, utan den förlorade. Man kan släppa taget om den och börja lägga sin energi på annat i livet. Man brukar också få mer tillgång till positiva minnen av den förlorade personen.