Ångest hos barn och ungdomar

Barn och ungdomar som har problem med ångest har ofta liknande symtom som vuxna, läs mer här. Det är vanligt med ökad ångest i samband med utvecklingsfaser, t ex vid 6 år, 9 år och tonåren, liksom vid nya situationer och stora förändringar som att börja skolan, flytta, eller sjukdom eller dödsfall i familjen. Små barn kan vara rädda för sagoväsen som häxor, troll och spöken. Även äldre barn och tonåringar kan vara rädda för spöken. I mellanstadieåldern är det vanligt att vara rädd för inbrottstjuvar och mördare eller att föräldrarna ska råka ut för en olycka, dö eller kidnappas.

En del barn börjar göra tvångshandlingar för att hantera sin ångest och sina tvångstankar, läs mer om tvång här. Vid tvång tror barnet att det ”magiskt” kan förebygga eller förhindra att något farligt händer genom att göra tvångshandlingen, t ex att öppna och stänga en dörr ett visst antal gånger. En del barn är medvetna om det irrationella i detta, andra tror helt och hållet på att de kan förhindra det hemska genom att utföra tvången.

Det är mycket vanligt att barn hanterar oro och ångest med undvikanden, dvs att de inte vågar göra saker de har vågat förut. Det är också vanligt att barn med ångest hanterar den genom att bli mer beroende av föräldrarna och söka mycket tröst och trygghet hos dem. Detta kallas separationsångest och kan visa sig t ex genom att barnet inte vågar sova i egen säng, vara ensam hemma eller i annat rum än föräldrarna, inte vill leka hos kompisar eller sova borta, eller har svårt att bli lämnad i skolan. Barn med svår separationsångest kan helt vägra gå till skolan.

Oroliga barn får ofta svårt att somna, då orostankarna blir som starkast när de ska sova och inte är distraherade av annat. Det är vanligt med kroppsliga symtom på ångest, särskilt hos små barn. Det kan vara t ex huvudvärk, migrän, yrsel, ont i magen, illamående, kräkningar, diarré och spänningar och smärta i kroppen. Ibland är barnet inte medvetet om att det är oroligt, utan det visar sig bara i kroppsliga symtom. En del barn kan bli mycket rädda för de kroppsliga ångestsymtomen och tro att de har en farlig sjukdom (hälsoångest) eller att de kommer att dö eller bli galna (panikångest).

Barn med ångest lider ofta av övertänkande och har svårt att släppa saker. De ältar ofta sina misstag och har höga krav på sig själva och sina prestationer. De oroar sig ofta över att inte klara skolarbeten och prov, att göra sina föräldrar besvikna, att inte få vara med kompisarna eller över att verka konstig eller dum. Barn som oroar sig väldigt mycket över hur andra uppfattar dem kan utveckla social fobi, läs mer om det här. Barn med social fobi undviker ofta att räcka upp handen i klassrummet, vågar inte gå på kalas eller ta kontakt med kompisar. Yngre barn med dessa problem behöver ofta stöd av både föräldrar och lärare, och i vissa fall anpassningar i skolan som t ex att få redovisa bara för läraren.

I behandling av ångest behöver barnet få lära sig om ångest, framför allt om att det inte är farligt. Barnet får lära sig strategier för att lugna sig och hantera känslor. Det får också öva på att steg för steg närma sig det det är rädd för och undviker (gradvis exponering), både i sessioner och som hemuppgift. Barnet behöver oftast föräldrarnas hjälp med att genomföra exponeringarna, och kan också behöva belöningar för att hålla motivationen uppe. När det gäller tvång får barnet öva på att låta bli att göra tvångshandlingarna, så att det får märka att inget farligt händer. Barnet får hjälp att hitta mer rationella och realistiska tankesätt om risker och att öva på att släppa tankar.

Det är viktigt att föräldrar förmedlar till oroliga barn att föräldrarna tror på barnets förmåga att våga prova och utmana sina rädslor, och att man inte dras med i undvikanden och tvångshandlingar.
Behöver ditt barn hjälp av en psykolog för att hantera ångest och oro, är du välkommen att kontakta oss på MOD KBT.